Webbens roll i samhället

Vem bygger du bort?

Tänk dig att du bygger en webbplats och din bästa kompis som är färgblind, inte kan använda den alls. Inte för att du ville det, utan för att du aldrig testade det. Det är vad tillgänglighet handlar om i praktiken.

Vi har börjat skriva HTML, men koden du skriver avgör vem som faktiskt kan använda det du bygger. Varje val du gör, en rubriknivå, en knappfärg och en länktext, det inkluderar eller exkluderar någon.

Internet vs. webben

Det är viktigt att förstå i vilken miljö vi jobbar. För att göra det tydligare kan vi använda en analogi analogi En analogi är en liknelse eller jämförelse mellan två eller flera saker som har liknande egenskaper eller funktioner. Ordet används för att förklara eller argumentera för något komplext eller mer bekant. Se: Webbens roll i samhället :

Webben blev fri med avsikt

I mars 1989 lämnade Tim Berners-Lee in ett förslag på forskningslaboratoriet CERN i Genève. Problemet han ville lösa var vardagligt: forskare på olika institutioner kom inte åt varandras dokument. Lösningen han skissade var länkar mellan dokument som ligger på olika datorer. Det är webben.

Det avgörande beslutet kom fyra år senare. Den 30 april 1993 lade CERN ut programvaran bakom webben i public domain, fri för vem som helst att använda, kopiera och bygga vidare på. Webben blev därmed ingens egendom. Det är hela skälet till att du kan öppna din kodredigerare i dag, skriva en sida och publicera den utan att fråga någon om lov eller betala någon för rätten att använda HTML.

Effekten kom fort. Tre år efter beslutet såg webben ut så här för de flesta som använde den:

Titta på knappraden näst längst upp: What’s New? och What’s Cool?. Webben var vid det laget fortfarande så liten att en enda redaktion kunde hålla en lista över vad som var värt att titta på. Och lägg märke till hur mycket av verktygsraden som överlevt: bakåt, ladda om och stopp sitter kvar i webbläsaren du använder just nu.

Att webben skulle vara till för alla var heller ingen bieffekt, det var själva poängen. Berners-Lee formulerade den så här:

The power of the Web is in its universality. Access by everyone regardless of disability is an essential aspect.

Alltså: webbens styrka ligger i att den är universell, och att den fungerar oavsett funktionsnedsättning är en väsentlig del av den styrkan. Det är inte en from förhoppning från en enskild eldsjäl. Meningen står på W3C:s egen sida om tillgänglighet, alltså hos den organisation som förvaltar webbens standarder och som Berners-Lee själv grundade.

Tillgänglighet är därför ingenting som skruvades fast på webben i efterhand. Det är vad webben var tänkt att vara från början. Varje gång någon tar bort en fokusring eller hoppar över en alt-text rör sig sidan bort från den ursprungliga idén, inte mot en missad extrafunktion.

Hindren på webben

Hindren tar sig många former. Dålig kontrast gör texten omöjlig att läsa för någon med nedsatt syn. Enbart mus-navigering hindrar de som bara kan använda tangentbord eller röststyrning. Krångligt språk exkluderar personer med kognitiva utmaningar eller de som inte har svenska som modersmål.

Tillgänglighet är alltså att bygga en webb för alla, där vi ser till att sidan kan navigeras med tangentbord, att bilder har beskrivande alt-texter och att texten är lättläst. Det handlar om att inkludera alla, inte bara de som kan använda musen och se färger.

Därför är tillgänglighet inte en “extra feature”. Det är kvalitetssäkring. En tillgänglig sida är oftast en bättre programmerad sida med renare kod och bättre sökbarhet (SEO).